Min hembygd - Så trång men dock så vid av J. E. Rosberg, utgiven av Söderström &Co Förlagsaktiebolag i Helsingfors. Brages Pressarkiv

---

Översata fotot: Järnvägen från granitbrottet till kajen.

Mellersta fotot: Stenbrottsarbetarna i en av verkstäderna.

Undre fotot till vänster: Kajen fotograferad från sydväst från havssidan.

Undre fotot till höger: Kajen.

Enligt J. E. Rosberg: Nära en vik i Kyrkslätt på Edö strand med bråddjupa stränder syntes Svartträsk ligga högt uppe på en bergsplatå, omgivet av granithymplar, som reste sig den ena bakom den andra. Här fick man allt som behövdes: en ypperlig lasthamn, granit i överflöd i de höga klipporna och en vattensamling, som kunde leverera sött vatten och ström tillräckligt för behovet. Ägaren till Edö befanns hugad att för 35,000 mark – en före kriget fantastisk summa och mera än hela stället tidigare hade värderats till – på en tid av 15 år arrendera ett omtåde omfattande Svartträsk med närliggande berg samt en strandremsa till det fransk-belgiska bolaget - alias ryska kronan - mot förbindelse att efter tilländalupen frist återfå jorden – en stipulation som då, med kännedom om ryska kronans ordhållighet, ansågs rätt värdelös. Det enda ledsamma var, att den här allenarådande obbnäsgraniten såväl hade dålig klåv som var svårsprängd och således icke ägnade sig till huggna arbeten utan endast som fyllnadssten.
Företaget startade med liv och lust. Det byggdes väg och en storartad, lång kaj, en fin villa för ingenjören, enklare för arbetsförmännen samt tre väldiga baracker för arbetarna. Vidare sjukhus och kosthåll, smedjor och verkstäder, varjämte en stump järnväg anlades från brottet till hamnen och alla vattenledningar ställdes i ordning. Svårast var det att få alla de tunga maskindelarna fram till den avsides belägna platsen. Ett lokomotiv, som forslades över isen på fjärden, gick igenom och försvann i djupet. Men slutligen blev dock allt färdigt, och sprängningen kunde börja.
Här hade under tiden samlats flera hundra arbetare, mest lediga s. k. vallarbetare, ester och ryssar. De ledande voro balter, holländare, fransmän, ryssar m.m. .
Det hoprafsade arbetarelementet blev icke någon ackvisitation för trakten. Danslokaler och lönnkrogar uppstodo i nejden. Allt gick ”i brottets tecken”, som någon sade.
Man hade just fått de första stenlasterna instuvade i bolagets väldiga pråmar, dess kraftiga bogserbåtar lågo med ångan uppe vid den präktiga kajen. Stenbrottet och järnvägen hade gjort sin tjänst, nu gällde det för sjökommunikationen att fortsätta.
Men då bröt kriget ut.
Arbetena inställdes så när som på brytningen. Arbetare avskedades dagligen. Till slut började man föryttra bolagets egendom. Ty inga medel inflöto, och de återstående av arbetsstyrkan skulle ha sin avlöning. Först såldes allehanda löst gods, och det som ej såldes försvann i obekanta öden. Sedan gick man loss på maskiner och byggnader Och slutligen var blott en ofantlig hop skarpkantade sprängblock, ruiner av stenfotsbyggnaderna, järnvägen och kajen kvar. En oändlig ödslighet ligger över trakten.
Men det otroliga har inträffat. Mannen, som sålde området med den osäkra klausulen i köpebrevet, att marken skulle återbördas, fick den verkligen tillbaka. Och ännu mera. När ingenjören - kaptenen skall som sista man lämnat skutan - sist av alla rest sin väg, stod hans villa kvar på en mera isolerad höjd.

Veckobladet den 29 november 1913: ” - Stort ryskt granitbrott i Kyrkslätt skärgård. Ett ryskt företag har i dagarna afslutat kontrakt om arrende af en större granitförekomst i Kyrkslätt vid kusten i närheten af Obbnäd Draget. Företaget, Ryska byggnadsaktiebolaget benämndt, kommer , som redan omtalats, att för pågående hamnbyggnadsarbeten i Reval (anm. Reval är Tallinn år 2017 också på svenska) expoatera graniten å det arrenderade gebitet i stor skala. Enbart stensprängningen å platsen kommer att sysselsätta en arbetsstyrka om icke mindre än 800 man. Notisen visste förmela att arbetena skulle vidtaga redan under loppet af instundande vinteter.
För att inhämta närmare uppgifter om det remarkabla projektet har D. T. satt sig i förbindelse med ägaren af Edö rusthåll, som meddelat följande: Det ryska bolaget som väsentligen torde operera med franskt och holländskt kapital, har innom Edö rusthålls ägor strax vid inloppet till Dragesviken arrenderat ett område om c:a 10 ha:s utsträckning. Området upptages af högre strandberg. Terrängen är af naturen kal och granitgrunden går öfverallt i dagen. Arrendekontraktet gäller för en tid af 12 år och har nyligen å det ryska bolagets vägnar undertecknats af en professor Schatowitz. Brytningen af graniten, som skall ske med moderna maskiner, kommer å arbetsplatsen att ledas af en ingenjör Masing, hvilken för förberedande åtgärder redan besökt ort och ställe.
Uppgifterna om arbetenas igångsättande redan under denna vinter gäller de förberedande arrangemangen såsom uppförande af arbetarbostäder, anskaffning och uppställning af maskinmaterial samt byggande af en speciell hamn för exporten. Graniten skall nämligen sjöledes transporteras till Reval, eventuellt också till Petersburg, med bolagets egna båtar. Uppförandet af ett bostadshus för chefskapet, omfattande 18 rum torde också vara beslutet.
Hamnen äger, efter hvad vi ha oss bekant, ett af naturen väl skyddat läge och vattendjupet tillåter äfven större fartyg att angöra omedelbart under land. Den förestående invasionen af arbetsmanskapet liksom företaget i dess helhet kommer själffallet att helt förändra prägeln hos den hittills undanskymda och stilla trakten. ”